hur jag kan ha så mycket tid. Så mycket lugn. Jag har ju ändå en mycket pratsam femåring, en sju månader gammal bebis och en snart sex månader gammal hundvalp. Och när jag vid ett tillfälle skrev ner alla rutiner, allt som ska göras varje dag så såg det knappt ut som om det fanns tid över. Men ändå tycker jag att jag ganska ofta har tid att titta på tv, sitta vid datorn, läsa en bok, sy, pyssla o.s.v. Men det som jag nog kanske är sämst på att göra är att bara sätta mig ner och njuta av mina barn och min hund. Alla rutiner tar så mycket tid att när ingen ska matas eller rastas eller ha hjälp på annat sätt så vill jag gärna vara själv. Men man kanske inte måste leka några timmar varje dag också. Något gör vi ju tillsammans varje dag. Men kanske borde jag göra det lite mer.

Något som jag inte spenderar så mycket tid med som jag kanske borde är att städa. Jag har alltid varit otroligt slarvig och fullständigt ointresserad av att städa. Med åren har jag blivit mer och mer intresserad av att ha det fint omkring mig, men fortfarande ointresserad av att göra det. Och så plötsligt har något hänt. Jag märker att jag tycker om att gå omkring och plocka. Att rensa garderoben. Att slänga. Plötsligt ser jag saker jag inte har sett förut. Hur det ser ut på vissa ställen. Det är som om jag ser på ett nytt sätt. Jag känner inte riktigt igen mig själv, men det är egentligen inte på ett negativt sätt. Och eftersom jag tycker att jag har tid, och jag numera tycker det är rätt trevligt att städa, så borde jag ju göra det. Nu. Och istället sitter jag här ändå.

Äh.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()