Så det blev en tur in till förlossningen inatt. Det var egentligen inte alls meningen. Hade ju väldigt ont, men inte så att jag inte klarade av det. Men tänkte att jag ringer och pratar med dem iallafall, mest för att fråga när det var dags att komma in. Och hon tyckte att vi borde komma in eftersom vi bor såpass långt där ifrån. Och när någon som arbetar med det säger så, ja då är det svårt att tänka att nej vi behöver nog inte. Så det var bara att klä på den sovande Maja och lämna henne hos morfar och bege sig ner till varberg.

Väl därinne så hade jag ännu mer ont, men CTG registrerade inte alls lika starka värkar som sist. Tror inte den var nollställd. Men det spelar ju ingen roll. Bebis mådde utmärkt iallafall. Men det visade sig att jag fortfarande inte är i aktivt förlossningsarbete. fick frågan om vi ville stanna, men jag vill verkligen inte ligga där mer än nödvändigt. När Maja föddes låg jag där 3 dygn innan hon föddes och 4 dygn efteråt och nej usch det blir så långt och segt.

Så vi var hemma vid tre igen och idag var min stackars man tvungen att gå upp vid sex och jobba. :( Han försökte få ledigt, men det gick tydligen inte. Känns ju så extra onödigt när ingenting var på gång. Men det kändes verkligen så...

Frågade BM igår hur man ska veta när det är på gång på riktigt och hon hävdar att det vet man då. Jo det kanske är möjligt, men fram tills dess så tror jag ju att det är på gång när jag får riktigt onda, regelbundna värkar... eller?!

Suck. Allt känns hopplöst idag.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()