Några ord om kärlek
2010-03-02 @ 11:02:26
Besökte en blogg jag besöker ibland när jag minns den och blev påmind om att min första stora kärlek fyllde 38 år häromdagen. Herregud vad tiden går. När jag föll för grabben var han 21 och jag 12. Eller 11 egentligen eftersom jag faktiskt inte fyllt för det året än. Och visst var det inte kärlek på samma sätt som jag känner för min man idag, men det var kärlek.
Minns att min mamma alltid sa att det inte var riktigt kärlek. Och på ett sätt hade hon kanske rätt. det är ju inte den typ av kärlek som man får uppleva sen, som vuxen. Men det var kärlek på samma sätt som andra grabbar man föll för i tonåren. Jag tror jag kände mer för honom än för många andra förälskelser på högstadiet och gymnasiet.
För mig är ordet kär något väldigt speciellt. Jag anser att jag varit kär 3 gånger. I Ingvar, en grabb jag mötte på en datespelning. Det var kärlek vid första ögonkastet. vi skiljdes åt utan något mer än våra namn och var vi bodde. Efter några veckor fann han mig på icq och vi blev tillsammans. Tyvärr var avståndet mer än vi klarade av, men aldrig hade jag känt för någon vad jag kände för honom.
Förutom grabb nr 2, som kanske egentligen var grabb nr 1, men jag vet inte riktigt när jag föll. Vi kände varandra så länge, om vi nu någonsin gjorde det. Han var 9 år äldre och upptagen. Det hindrade inte mycket flirtande, och handhållande och pussar och kramar. Jag föll hårt.
Sedan kom mannen i mitt liv, Andreas. Vi jobbade tillsammans och kärleken växte fram. vi träffades i några veckor och sedan tog det slut. Jag blev förkrossad och har tydligt skrivit i min dagbok att jag visste att han var den jag skulle vara med. Att om han bara tog sitt förnuft till fånga skulle det bli så jävla bra. Och nu sitter jag här 8 år senare. Vi är gifta, har världens finaste Maja som snart fyller 5 och en bebis på väg.
Förälskad har jag varit många gånger utöver de här. Börjar le när jag tänker på alla som någon gång varit föremålet för min förälskelse. Marcus, Martin, Mikael, William, Ola, Per, Olof, Christian (de 4 sistnämda pojkvänner allihop som jag aldrig blev kär i och kanske var det därför det inte höll?) m.fl.
Jag började skriva det här inlägget om Lasseman i Arvingarna och hamnade istället i ett inlägg om kärlek. Märkligt hur saker kan bli något helt annat än vad man tänkt från början.
Jag och A på vår första resa tillsammans i Portugal 2002. Kärlek!