Så det blev en tur in till förlossningen inatt. Det var egentligen inte alls meningen. Hade ju väldigt ont, men inte så att jag inte klarade av det. Men tänkte att jag ringer och pratar med dem iallafall, mest för att fråga när det var dags att komma in. Och hon tyckte att vi borde komma in eftersom vi bor såpass långt där ifrån. Och när någon som arbetar med det säger så, ja då är det svårt att tänka att nej vi behöver nog inte. Så det var bara att klä på den sovande Maja och lämna henne hos morfar och bege sig ner till varberg.

Väl därinne så hade jag ännu mer ont, men CTG registrerade inte alls lika starka värkar som sist. Tror inte den var nollställd. Men det spelar ju ingen roll. Bebis mådde utmärkt iallafall. Men det visade sig att jag fortfarande inte är i aktivt förlossningsarbete. fick frågan om vi ville stanna, men jag vill verkligen inte ligga där mer än nödvändigt. När Maja föddes låg jag där 3 dygn innan hon föddes och 4 dygn efteråt och nej usch det blir så långt och segt.

Så vi var hemma vid tre igen och idag var min stackars man tvungen att gå upp vid sex och jobba. :( Han försökte få ledigt, men det gick tydligen inte. Känns ju så extra onödigt när ingenting var på gång. Men det kändes verkligen så...

Frågade BM igår hur man ska veta när det är på gång på riktigt och hon hävdar att det vet man då. Jo det kanske är möjligt, men fram tills dess så tror jag ju att det är på gång när jag får riktigt onda, regelbundna värkar... eller?!

Suck. Allt känns hopplöst idag.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Japp det är vad jag gör just nu. Hinner knappt något annat än in och ut på sidan tycker jag (varktimer.se). De kommer var fjärde minut och varar ca 1½ minut så ni kan ju själva räkna ut att det inte är så lång tid emellan dem. MEN, de gör inte så ont att jag inte klarar av dem. Så vad är egentligen skillnaden från när jag åkte in för 2 veckor sedan? De gör lite ondare och varar lite längre förstås. Men nej, ni kan nog vara säkra på att bebis inte alls tänker komma ut än. Det är bara livmodern som tränar. (herrejisses, hur mycket kan den träna egentligen???)

nej nu ska jag ta mig en chokladboll som jag bakade förut och titta på lite vänner. Om bebis tänker komma ut idag så lär jag ju märka det... ;) Och nu är jag liksom inställd på en liten i april.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sitter här hemma vrålförkyld. Dock mycket bättre än igår. Då orkade jag knappt lämna soffan. Ont precis överallt. Det blir ju liksom inte bättre av att vara 10 kg tyngre (varav det mesta sitter på magen) och ha värkar samtidigt som man har ont i hals, huvud och resten av kroppen och nyser och behöver snyta sig var tredje sekund. Nej fy vilken dag. Idag har jag inte ont alls. lite småskav i halsen och en näsa som ständigt behöver snytas. Så det verkar vara på väg åt rätt håll iallafall.

Vad gäller bebis så är det idag beräknad födelsedag efter sista mens. Men enligt RUL (rutinultraljud) är det på fredag, och det är ju det datumet man ska gå efter. Jag tycker dock det kändes så himla hokus pokus på RUL att jag inte riktigt vet vad jag ska tro på mest. Hon mätte tre gånger på varje ställe och fick helt olika svar varje gång och fick så ett medelvärde som sedan bestämde datumet. Kändes inte alls speciellt trovärdigt. Bara därför kommer den väl titta ut på just fredag. Vore ju iochförsig ganska perfekt. Förkylningen bör ha lugnat ner sig. Maja ska ändå till sin farmor och sedan är det ju helg. :)

Längtar iallafall som en tok nu. När det gäller namn har vi bara pojknamnet klart. Där är vi väldigt överens och det känns skönt. Har ju några alternativ för man vet ju inte vem som tittar ut, men vi har helt klart enats om en favorit. Tjejnamn däremot är väldigt öppet. Har en lista där med och vi får helt enkelt se vad det blir för en filur. Jag kommer faktiskt bli förvånad om det blir en tjej. Kanske för att massor omkring mig har fått barn och det har bara blivit pojkar. Och jag har en känsla av att det är en grabb därinne. Men A är ju helt övertygad om att det är en tjej. Eller han har varit iallafall. Nåja, vad det än blir så blir det fantastiskt. Och det viktigaste är ju att han/hon är frisk.


A och Maja på ett fik i februari. Kärlek!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Besökte en blogg jag besöker ibland när jag minns den och blev påmind om att min första stora kärlek fyllde 38 år häromdagen. Herregud vad tiden går. När jag föll för grabben var han 21 och jag 12. Eller 11 egentligen eftersom jag faktiskt inte fyllt för det året än. Och visst var det inte kärlek på samma sätt som jag känner för min man idag, men det var kärlek.

Minns att min mamma alltid sa att det inte var riktigt kärlek. Och på ett sätt hade hon kanske rätt. det är ju inte den typ av kärlek som man får uppleva sen, som vuxen. Men det var kärlek på samma sätt som andra grabbar man föll för i tonåren. Jag tror jag kände mer för honom än för många andra förälskelser på högstadiet och gymnasiet.

För mig är ordet kär något väldigt speciellt. Jag anser att jag varit kär 3 gånger. I Ingvar, en grabb jag mötte på en datespelning. Det var kärlek vid första ögonkastet. vi skiljdes åt utan något mer än våra namn och var vi bodde. Efter några veckor fann han mig på icq och vi blev tillsammans. Tyvärr var avståndet mer än vi klarade av, men aldrig hade jag känt för någon vad jag kände för honom.

Förutom grabb nr 2, som kanske egentligen var grabb nr 1, men jag vet inte riktigt när jag föll. Vi kände varandra så länge, om vi nu någonsin gjorde det. Han var 9 år äldre och upptagen. Det hindrade inte mycket flirtande, och handhållande och pussar och kramar. Jag föll hårt.

Sedan kom mannen i mitt liv, Andreas. Vi jobbade tillsammans och kärleken växte fram. vi träffades i några veckor och sedan tog det slut. Jag blev förkrossad och har tydligt skrivit i min dagbok att jag visste att han var den jag skulle vara med. Att om han bara tog sitt förnuft till fånga skulle det bli så jävla bra. Och nu sitter jag här 8 år senare. Vi är gifta, har världens finaste Maja som snart fyller 5 och en bebis på väg.

Förälskad har jag varit många gånger utöver de här. Börjar le när jag tänker på alla som någon gång varit föremålet för min förälskelse. Marcus, Martin, Mikael, William, Ola, Per, Olof, Christian (de 4 sistnämda pojkvänner allihop som jag aldrig blev kär i och kanske var det därför det inte höll?) m.fl.

Jag började skriva det här inlägget om Lasseman i Arvingarna och hamnade istället i ett inlägg om kärlek. Märkligt hur saker kan bli något helt annat än vad man tänkt från början.


Jag och A på vår första resa tillsammans i Portugal 2002. Kärlek!

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

För en gångs skull så är det en bra annons på bloggen. Den får gärna vara där jämt. Reklam för nya Alice i underlandet. Ska bli fantastiskt att se den!!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ni är några trogna som kommer in här och tittar. Fler än jag kan komma på vilka ni är. Så kan ni inte skriva vilka ni är? Jag behöver dessutom lite nya bloggar att läsa. har mina 4-5 standardbloggar att titta in, men jag vill ha fler!

Så ge er till känna och tipsa om bra bloggar. Både era egna och andras.

En bra blogg för mig är antingen någon jag känner (för då är det intressant att läsa oavsett vad det handlar om) eller så ska den handla om något som intresserar mig ex. tv-serier, japan osv och naturligtvis vara bra skriven.



Den här bilden får man upp när man googlar bloggtips. Tycker den var riktigt snygg. Från veckorevyn.

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Fantastiskt väder idag! Blir till att ta en promenad om en stund. Ska ändå iväg till biblioteket.

Har haft några sköna dagar utan nästa några förvärkar alls. Har varit så underbart för då har jag kunnat tänka på annat än att bebis nog är på gång snart. Men igår eftermiddag satte det igång igen. ONT!! Och trots alvedon har det fortsatt, om än något mindre än igår. Tyvärr tror jag inte det betyder ett skvatt. Min livmoder bara luras.


Maja i fredags, finklädd inför en av bästisarnas födelsedagskalas.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()