Försökte igår att blogga från min mobil, men när jag skrivit ett ganska långt inlägg så försvann det. Skumt och mycket irriterande. Eftersom jag har tangentbord på mobilen hade det varit bra om det fungerade, men jag får nog kolla vidare på det.

Det var lite roligt att två dagar efter mitt inlägg om bloggpaus så hade jag bland de högsta besöksstatistiksiffrorna på länge. Märkligt. Hur hittar folk hit när jag inte skriver något? Aja, det var trevligt att jag fick två kommentarer iallafall. Tack flickor!

Anledningen till att blogglusten kom igen var att gårdagen var fullkomligt dramatisk och underbar i en galen kombination.

Vår fina lilla hund har ju som alla valpar väldigt kliande tänder som innebär att hon nafsar på allt. Vi försöker få henne att bara göra det på sina leksaker och ben, men ibland när hon blir extra lekfull. T.ex. av plastpåsar av någon anledning så nafsar hon på allt. Igår skulle jag plocka upp hennes bajs när jag hade Elin i sele på magen. Kanske inte helt smart såhär i efterhand, men då tänkte jag mest att jag inte ville väcka Elin som sov så sött. Tyvärr blev hon väckt på det värsta av sätt. Molly nafsade nämligen henne på benet. Och trots att hon inte nafsar hårt så är hennes hörntänder sylvassa och Elin fick ett sår på sitt ben och skrek fullständigt hysterisk. Så där stod jag med en skrikande bebis, en nafsande hundvalp och en påse med bajs. Som tur var har jag också en fantastisk femåring som lugnt sa att hon skulle hålla Molly medan jag gick upp och plåstrade om Elin. (För jag kopplade Molly när detta hände.)

Ska inte gå in i detalj på allt men A fick avbryta jobbet och komma hem och passa Molly. Syster och son kom och vi åkte till sjukhuset där Elin fick såret rengjort och en kur antibiotika i förebyggande syfte. Sedan begav vi oss allihop till Pappa & Kerstin i Onsala och hade en fantastisk eftermiddag/kväll där, som alltid. Sedan när vi kom hem så märkte vi att något var konsigt med Molly. Hon dreglade massor och det har hon aldrig gjort förut. Sedan började hon spy och få diarré. Så kvällen spenderades till stor del av uppplockande av bajs och kräks. Tur att man inte är så äckelmagad längre. Hon hade nog fått i sig något som hennes lilla mage inte tålde.

Idag mår dock allihop bra igen och nu är det dags att åka ut till pappa snart igen och hämta hem Maja som naturligtvis inte ville följa med hem igår.

Vill påpeka att Elins sår är väldigt litet och ytligt och hon har inte påverkats det minsta av det förutom just när det hände. Hon märkte dessutom inte att det var Molly som gjorde det så någon hundrädsla lär det inte bli av detta i framtiden.

Och Molly lär sig mer och mer för varje dag. Hon är ju faktiskt också en bebis. Är lätt att glömma det ibland.


Första dagen Molly var här. Numera susar hon omkring som om hon alltid bott här. Finaste hunden!

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()