Har varit några skumma dygn de senaste dagarn. Började i onsdags med att jag kände att sammandragningarna (som jag har haft då och då under hela graviditeten den här gången) kom tätare än vad de gjort tidigare. Hade också en konstig känsla i hela kroppen, kan inte förklara den. Kände att något skulle hända. Tänker nu att det kanske hade med lilla Charlie att göra. Att jag kände på mig att han skulle komma.

Iallafall så fortsatte det under torsdagen, men inte så att jag reagerade sådär mycket över det. Men i fredags efter att ha varit ute  i några timmar (dock väldigt lugnt, pappa var med och var den som aktiverade barnen. Jag stod eller gick mest bredvid) så kände jag att sammandragningarna kom ännu oftare och började klocka dem med in mobil. Döm om min förvåning när det endast var 3 minuter emellan. Började bli riktigt orolig när de fortsatte komma med 3-4 minuters mellanrum.

Åkte iallafall hem efter en stund och lade mig på soffan och vilade. Klockade dem i 45 minuter och de fortsatte att komma med 3-4 minuters mellanrum och jag förstod att jag borde ringa förlossningen. Är inte den som vill ringa i onödan, men vill ju inte sitta hemma i v.34 och riskera mitt ofödda barns liv. Så jag ringde och efter 2 samtal till förlossningen i Varberg, ett till Mölndal och slutligen ett till specialförlossningen på Östra var det bara att åka in.

Lämnade Maja hos pappa och begav oss in. Tyvärr var det mycket folk och en del väntan. Vi fick komma in och göra CTG och bebisen mådde bara fint. LÅÅÅÅÅNG väntan innan vi fick träffa läkaren som tittade så att sammandragningarna inte påverkat livmodertappen och det hade de inte än. Och det kändes väldigt skönt att höra.

Skulle det sätta igång på riktigt nu i veckan så försöker de stoppa det, men fr.o.m. fredag får bebisen komma när den vill. Då räknas den som tillräckligt stor. Jag hoppas att den stannar inne till åtminstone v.37 iallafall, gärna någon vecka till. Men 2 veckor för tidigt är helt okej. :) Känns som om jag säkert kommer gå över nu bara för att jag kommer gå och vara småorolig för att det ska sätta igång hela tiden nu. Kan ju inte låta bli att oroa mig när en sammandragning gör ondare än den tidigare.

Men kanske blev bara min livmoder inspirerad av M's som tryckte ut lilla Charlie. Detta startade ju innan jag visste att han kommit, men iallafall...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()